CooKie

Jag njuter av denna morgon. Jag har ett lugn över mig som jag inte kan förklara, något främmande som vilar över mina axlar. Jag är beredd att andas nu. Jag är är redo att möta dagens nya händelser, utmaningar och överraskningar. Jag är glad över att få känna den smärta som nu har gjort ett bo inuti i mig. Som blivit en del av mig, som gjorde en vardag till ett förflutet. Jag har accepterat det som gör ont, det som gör mig glad och det som gör att jag lever idag. Jag har accepterat det jag själv inte har förmåga att ändra på, jag har accpeterat att falla när jag falla bör. Jag har förstott vad jag vill göra, vad jag måste göra och det jag behöver göra.

Jag är inte alltid sams med min tanke, med den känslan jag känner så väl igen. Hjärta och förnuft är svart och vitt. Jag känner ett lugn, en glädje. Jag vet att jag kan, jag vet att jag vill och jag vet att jag orkar.
Idag är det ok. Idag klarar jag av att andas igen.

Så jag välkomnar denna måndag med öppna armar och låter främmande känslan hitta en plats.