CooKie

Idag , igår , förra veckan och imorgon. Jag vet inte vart jag är riktigt. Idag har jag fångats av ett minne, av något annat där jag glömde dagen och nuet. Ibland känns det som om jag håller på att tappa allt, att jag blir galen, att marken under mina fötter försvinner. Det känns som om jag inte finns på riktigt eller att bara jag finns. Jag tappar greppet om tid och rum och jag blir alldeles förvirrad. Plötsligt rör sig min värld i slomotion och ljudet försvinner. Här i den lilla, korta stunden ser jag klarare än annars. Jag ser mer.  Jag försöker och tvingar mig själv att vakna till liv, men är det verkligen så. Går jag runt i en bubbla där jag ser saker på mitt sätt och inte för vad det egentligen är. Har jag tappat förståndet?
Jag vet hur det ska vara, hur jag vill att det ska vara. Det bli sällan så. Ibland bättre och ibland sämre. Jag förstår ibland inte varför jag har planer och mål eftersom det aldrig går vägen. Men det känns som om jag måste, bara planera lite för att en liten kontroll på tillvaron, på min framtid.

Jag känner allt för ofta en oro, en tung känsla över mig själv. Den är fast grodd i kroppen, i mitten av magen som en stor sten.

Men jag mår bra. Jag är bara tankspridd!