CooKie

Idag har vi varit i Sliema och shoppat lite och titta i affärer. Lite fick vi med oss hem.
Det var helt underbart väder och vi kikade även förbi det nya shoppin centrat. När vi är påväg dit kommer det några tjejer fram till oss och frågar om vägbeskrivning, sedan när det ska gå säger farfar : sorry to see you go haha! Sådan charmör han är. Vi hade jätte trevligt och mysigt.
Sitter nu och degar efter att jag lagat spagetti och köttfärsås som de sa att de tyckte om. De sa dom i vilket fall.

Idag ska jag ut en sväng med madde och träffa de andra från jobbet. Andreas vår bingo expert ska flytta till Egnland så det är ett litet hejdå utgång.


Vi äter, känns jätte konstigt och självklart underbart att de äter vi vårat köksbord. I vårat hem. jag är inte i deras hem. Är lite små rädd för att inte bjuda tillräckligt mycket, fråga , hjälpa till tillräcklig. Men annars får de väl säga till.

Hungriga var vi efter allt gående och skrattande.


Äntligen fått användning för basilikan som jag odlar och fått till att leva.

Ja, då är farmor och farfar här och vi jobba för fullt. Imorgon och lördag är jag dock ledig då ska jag jätte hänga med dom, nästan vara alldeles jobbig, har ju inte sett dom på två år. Känns helt galet. Men ändå så underbart att få träffa dom. Men det händer mycket på två år och det märks , syns och känns. Men det bästa är att jag är fortfarande den lilla ivriga flickan, farfars lilla favorit brunögda prinsessa. Det är som om jag träffade dom igår, det är som om de alltid varit här. Jag är så lättad, glad och lycklig över att de är här. Samtidigt rädd för det som händer, människor åldras. Det är naturen, livet har sin gång. Jag förstår det. Men jag vill inte riktigt acceptera det. Jag tycker inte att jag fick all den tid, jag var här och de var där. Jag borde fått mera tid. Fler minnen. Jag blir ledsen men samtidigt glad för de underbara stunder jag faktist har haft med dom.

Vi må ha levt i olika länder, inte setts så ofta som andra familjer kan ha tid att göra. Men ändå känner de mig så väl. Jag känne de så väl.  Vi är familj, vi är ett och jag har fått de bästa far-föräldrarna som finns.
Det har slagit mig så hårt, som ett slag i magen hur mycket jag egnetligen saknat dom. Saknar dom än.

Hur de luktar, hur de rör sig, hur de pratar, vad de väljer att säga. Deras helt underbara sätt att behandla varandra, de vackra ord de säger. Deras härliga skämt. De är fortfarande som de alltid varit, lika underbara, lika konstiga, lika stränga. Jag är glad över det.

Jag lovar att snarast lägga upp foton och berätta om allt vi gör. Det har bara varit så mycket på jobbet och i livet just nu. Har inte funnits tid att blogga.

Här skiner solen och det är underbart varmt ute, hoppas ni alla får en bra torsdag.

Yrar jag? Är jag fortfarande vaken? Sover jag? Jag är så förbaskat trött. Jag är på väg in i där drömmar ska ta över och somna in djupt. Men nej, inte denna natt. Det tar tid innan jag somnar, jag vet inte riktigt om jag drömmer, om jag sover eller om jag är vaken. Någonstans mitt imellan verkligeheten och drömmarnas land. Jag funderar och tänker, än en gång alldeles för mycket. Men jag mår bra, riktigt bra. Det är ok. Idag är en ny dag, nya äventyr och jag välkomnar dagens händelser med öppna armar och bestämmer mig för att leva idag.

Idag är det Ivans sista dag på jobbet, tycker det är tråkigt. Alla kommer sakna honom! Safe trip and good luck :)

Jag är cool-lugn. Det är bra! Solen skiner, himlen är blå och jag hoppas att ni alla får en härlig dag.
STORA KRAMAR, massor av kärlek.

Jag och min Mor, vi som är så visa, filosofiska och mogna kvinnor ska hyra ett hus mitt i skogen. Som självklart har öppen spis, bastu och utedass. Där vi ska spendera .. den tid det tar att skriva en bok om livet. Då vi ska dricka vin och få ner våra djupa känslor på blad som ska bli vår bok. Vi har ingen målgrupp vi riktar oss åt utan de som klarar av den psykologiska boken kommer få en uppenbarelse och leva ett fantastiskt liv. Jag och min Mor kommer bli rika och sedan köpa den lilla stuga i ett minne för boken som skapades.



Eller hur mamma?

Idag fyller mina fina , vackra och helt underbara Maria 25 år! Imorgon blir det party Party då vi ska fira henne och Andreas som också fyller 25 år snart. Så det ska bli partyyy! Ska bli super mysigt! Maria, hoppas du har en toppen dag idag med hjärtat!


Idag har jag och älskling haft det mysigt. This is a day to remember.
Älskar dig galet mycket.

Nu har vi kommit hem. Vi delade taxi med madde stackaren som hade jätta skoskav. Väntar på att mina nudlar ska bli klara medans Aaron sitter och spelar hans käraste tevespel. Jag är trött, riktigt trött.Jag är också glad, väldigt glad. Jag är jätte jätte hungrig. Så ska vi äta och se på något. Sedan ska jag lägga mig och sova en hel natt, utan party party och alkohol. Lugn och skön natt. En lång natt. God natt.

Jag minns människor jag en gång kände, människor jag en gång höll nära mitt hjärta.
I ett vackert, omtumlat, galet i mitt förflutna, där mina kära kunde se glädje och smärta.
De som en gång visste, de som såg. De som brydde sig. Det gör lite ont att tänka tillbaka.
Alla vänner som var mina, jag var deras. Ska man utan dem livet här och nu börja starta?
Jag tror på människan, deras gåvor , goda vilja och deras unika personlighet som de har.



Jag tror på att människan är min största lärdom, min källa. Utifrån dom bär min dag av.
Jag vill från om med idag.. föralltid i minnet? Ta vara på människor, av de jag hela tiden ser.
Jag ska minnas er, som lärde mig. Som delade med sig av en känsla, en tanke. För det jag ler.
Jag ska se utöver det som visas, jag vill med allt jag har lära mig förstå allas olika sidor.
Jag vill kunna bli en bättre person, veta mera och förstå. Att inte dömma förran man gått i deras skor.



Jag bryr mig inte om att i paris finns ett torn, att i vilken huvudstad det är i alla dessa länder.
Jag bryr mig om min kärlek, min familj och mina vänner, jag vill bara veta att jag håller i deras händer.
När deras värld faller, när de tar stora beslut i det liv vi ska klara av tillsammans. Att veta att ingen är ensam.
Att kunna ge något till människor, så som de ger mig. Att lära människor så som de lär mig.
Att vara så det bästa jag kan vara och bli, genom det hjälpa det som behöver. Att räcka ut en hand.



Att få skratta tillsammans, gråta tillsammans, bråka lite grann och leva och sätta hjärtat i brand.
Jag vill se när solen gå upp för att inte missa en sekund, jag vill ligga i gräset och se hur det blir grönt.
Jag vill springa naken runt huset och känna att jag är alldeles tokig, för att känna att jag faktist lever.
För att få gråta en hel dag för att få skratta tillsammans med min kära hela nästa dag. Att få vara så som jag är.
Att få göra det jag alltid velat göra, bara för att jag kan. För att man faktist måste, vi lever ju idag.




Nu och då, här och nu.

Jahadå. Igår blev det utgång efter jobbet. Då alla nästan från jobbet, Maria bingo avdelningen gick ut. Det var jätte trevligt och vi hade super kul. Det vart så kul att dansa med madde som var en dancing queen på dansgolvet och jag vart nästa nykter.. sedär. Två gin och tonic. Men jag kom hem strax efter fyra och kände mig dödstrött. Sov dock till halv tolv så jag är rätt så utvilad. Men det var kul att få träffa kollegor utanför jobbet. Tack för en trevlig kväll!

Idag åt jag och min kärlek frukost och skrattade till en komedi serie. Så kul när vi kan åka till jobbet tillsammans och gå hem. Är glad att hittils har han jobbat kväll samtidigt som mig så att jag har sluppit gå hela långa vägen hem ensam. Inte för att det är jobbigt, det är alltid kul med sällskap ju.

Ha en fin torsdag allesammans, får se om någon lägger ut lite roliga dans bilder :)