CooKie

GRATTIS PÅ MORSDAG ALLA MAMMOR.

Söndag, jag gillar söndagar faktist. Hemma var det alltid pizza dag och man vart alltid ledig på en söndag. Jag har dock inget emot att jobba på söndagar, det är ganska skönt och lungt. Idag hade jag dock velat ligga och dega med Maria och Andreas, se en bra film och äta något gott. Men det kan vi ju också hinna med en annan dag. Det känns plötsligt som om jag har så mycket tid. Och imellan åt ingen tid alls.

Igår var vi hemma hos Lars och Therese på eurovision kväll och det var riktigt trevligt.
Jag var dock helt galet trött men självklart blev det utgång. Vi alla bettade på låtar och tillslut vann Andreas en härlig summa pengar som vi all satt in ihopp om att vinna. Vilken tur han hade! Att tyskland vann. Vi umgicks, drack vin och pratade alldeles för mycket. Jag myste med Pingis ( en helt galet söt hund, som jag övervägde att kidnappa men lät tillslut bli. I can controle myself!) pratade med min kära mor och moster.

När Andreas vunnit bar det av till hugos där vi hade det trevligt, jag fortfarande trött det var Maria också. Vi bestämde oss för att gå hem, men det gick jag inte på tillslut. Typiskt. Så Maria tog ett stadigt grepp och väldigt berusade Erik och hon vart hans hjälte hela vägen hem. Sedan förstod Andreas att han också var lite berusad så vi gick hem.. eller vi försökte gå ordentligt. Rakt. Haha, nästa gång får faktiskt grabbarna bära hem mig och Maria.

Jag somnade tillslut, jag somnade med datorn på. Jag gjorde ett försök i att lägga upp bilder men vart för trött, bevisligen somnade jag med datorn på magen igen. Jag har tagit massa foton som jag kommer lägga upp så fort jag kommer hem.

Idag gick jag upp och kände mig.. trött men utvilad. Det vart riktigt skönt att få vakna efter någorlunda många timmars sömn. Sedan sprang jag till mamma där jag fick hemma gjorda pannbiffar, potatis,brunsås, lingonsylt,broccoli, jordbubbar och fruktsalld. I know I have the best mum in the world.

En trött jag hos Mamma

Lugnet före stormen... Ett uttryck vi använder när man känner det. När man minns lugnet precis innan. Ett kaos, en storm exploderade i livet. Jag på något sätt njuter av tystnaden efter stormen. Det är nästan helt ljudlöst och jag kan plötsligt andas, lukta och röra på mig igen. Det gör ont här och var. Det känns bra att på något sätt att kunna känna efter att veta var det gör ont och vad som gör ont. Jag grips av panik imellan åt, då låter jag mig falla för att än en gång återfå mitt lugn. Jag försöker ta mitt förnuft till fånga. Jag låter mitt hjärta styra mig, jag tillåter mina känslor leva ett liv för sig självt. Jag ska acceptera mitt beteende, mitt levande i denna värld där jag ska bilda mitt liv, mina minnen och lära mig att bli lycklig, främst i och med mig själv.

Jag lever kvar i ett förlutet, jag minns dåliga stunder i livet. Då livet var tufft, må det vara bra ibland. För om inte natten fanns skulle dagen inte vara ljus? Men jag behöver lära mig att glömma det som glömmas skall och minnas de bitterljuva som jag någonstans i hjärtat gömmer. Jag har små minnen som smyger upp hos mig, när jag minst anar det, när jag faktist inte klarar av det. Kanske är det jag som är självdestruktiv och straffar mig själv imellan åt? I varje fall.. Jag kommer lära mig att minnas de vackra, glada stunder. Jag är nostalgisk idag och lyssnar på gamla låtar och drömmer mig bort i mina svenska sommrar jag haft. Hur fantastiska stunder jag ibland hade med familj och vänner.
Jag minns sommarstugan, jag minns Natalia, Karolina min själsfrände - Vi har nästan sett alla våra skrubbsår, vi har varit ett jag och hon.

Jag ska lära mig att leva, dag efter dag. Jag mår just nu, i denna stund ganska bra. Det känns skönt, jag mår helt ok. Igår var det tufft, de senaste dagarna faktist. Men det gör mig inget. Idag ler jag lite extra, för att jag känner att jag klarar detta. Jag är stor och stark idag.

Jag är och förblir vem jag är, jag accepterar det.

Det är mindre än en timme kvar tills jag behöver åka emot jobbet. Jag har försovit mig. Hade så mycket annat jag skulle hinna göra. Blir lite ledsen nu... aja. Ha en bra dag.

Frukost med mina underbara vänner Maria och Andres. Självklart åkte kameran med, jag har stor lust för att fota just nu. Går förbi ställen ibland och känner bara att jag borde haft kameran nu.



Man kan inget annat än njuta av att sitta där och se denna vackra utsikten. Vi hade riktigt mysigt tyckte jag. Det är så sällan jag gör sådant, går ut och fikar. I need to do this more often..


Min fina Maria! Efter vi ätit lite så bestämde vi oss för att gå ett litet varv också.

Fundersam Andreas..?

Fina båtar?

På jobbet med min söta Diana.

Nu måste jag sova..... ZzZzZz

Nu är det en helt ny vecka, ny dag med nya möjligheter. Det är dock mulet idag på annars soliga Malta och jag känner mig otroligt trött. Jag har spenderat min natt bredvid min moster och hennes lilla son. Leon var lite kinkig inatt och vart väldigt ledsen. Men det har varit mysigt ändå. Idag är det jobb kl 15 som gäller och det har varit skönt att vara ledig tre dagar i rad. Jag vet inte hur jag ska orka jobba idag för jag känner mig fortfarande lite små sjuk. Men det ska jag få att fungera.

Har varit sjuk i två dagar och för att göra hela saken värre så fick jag ett myggbett på mitt ögonlock, ni som vet att jag är allergisk förstår hur jag såg ut? Jag kunde först inte öppna ögat! Mamma har dock bra mediciner i hennes apotek och hennes salva gjorde gott. Svullnaden har gått ned men man kan fortfarande se det lite, lite.

idag har jag solat med katarina, mamma , selina och lilla leon på mammas tak. Det är så skönt att vara med familj nu. Saknar Angleica också men nu har vi en dejt på söndag kväll. En fin fredag till allesammans.

Äntligen andvänt min nya bikini!

Den sötaste finaste lilla leon!

Idag kommer Katarina till Malta med hennes vackra lilla son. Det ska bli jätte roligt och jag har varit alldeles nostalgisk och bara tänkt på våra glada minnen tillsammans. De ska stanna i 3 veckor och det har varit jätte fint väder så det kommer bli kul för de att få sol och kärlek från oss. Igår jobbade jag från 13-00 alltså 11 timmar och så sov jag tre timmar och började 8 idag. Jag känner mig helt trasig, sleten men det är inte så farligt trots allt. Jag klarar det rätt bra tror jag. Har sovit typ 3-4 timmar per natt nu i några dagar. Jag har alltid sovit lätt och varit dålig på att sova. Men nu sover jag inte alls och jag gnisslar tänder när jag väl somnar. Det gör ont i hela käken när jag vaknar, så illa brukar det aldrig vara.

Jag försöker hitta en ny design, nöjer mig med denna just för tillfället. - Mamma, man kommenterar till höger , det finns typ två små lila pratbubblor, just so you find it ;)

Sorg lämnar dig ensam och sömnlös. En hunger, en längtan, en saknad och en ensamhet som långsamt gror i delar av kroppen där jag inte visste att det kunde göra ont. Ett förnuft, en själ som släppt den trygga hamnen för att låta vinden fånga seglet i en oändlig, ovetande framtid. Sorgen som kommer att växa som från säd till en blomma. Ska sedan bli min läxa. Jag ska ta lärdom av hjärtesorgen som gjorde mig stum, förvånad, ensam och sömnlös. Jag ska ta lärdom av de människor som nu visar sina sanna färger, de människor som visar kärlek och stöd. Jag ska ta lärdom av de människor som tar del av min sorg och som utan villkor låter mig vila på deras axlar tills mina vingar orkar flyga igen.

En god vän skickade mig detta idag, som faktist lyfte dagen för mig:



"Life is very interesting ... in the end, some of your greatest pains become your greates strenghts" - Drew Barrymore

I mänsklig grund är vi alla likadana det är våra handligar som skiljer oss åt. Jag har alltid trott mig förstå människans beteende. Jag har alltid sett mig själv som en öppen person och kunna sätta mig in i andras känslor och förstå varför de reagerar som de gör. Att på något sätt ha någon form av förståelse för andra, även om jag inte håller med om det som sker.

Nu kan jag dock inte alls förstå!

Jag njuter av denna morgon. Jag har ett lugn över mig som jag inte kan förklara, något främmande som vilar över mina axlar. Jag är beredd att andas nu. Jag är är redo att möta dagens nya händelser, utmaningar och överraskningar. Jag är glad över att få känna den smärta som nu har gjort ett bo inuti i mig. Som blivit en del av mig, som gjorde en vardag till ett förflutet. Jag har accepterat det som gör ont, det som gör mig glad och det som gör att jag lever idag. Jag har accepterat det jag själv inte har förmåga att ändra på, jag har accpeterat att falla när jag falla bör. Jag har förstott vad jag vill göra, vad jag måste göra och det jag behöver göra.

Jag är inte alltid sams med min tanke, med den känslan jag känner så väl igen. Hjärta och förnuft är svart och vitt. Jag känner ett lugn, en glädje. Jag vet att jag kan, jag vet att jag vill och jag vet att jag orkar.
Idag är det ok. Idag klarar jag av att andas igen.

Så jag välkomnar denna måndag med öppna armar och låter främmande känslan hitta en plats.

Jag är tacksam för att jag har fått sånna fina vänner här i livet och vet inte riktigt hur jag hade klarat mig utan dem.
Ni är guldvärda.