När du vet att det är den rätta..
Att vara med någon , att vilja och välja att leva tillsammans med någon är så fint och vackert men samtidigt något jätte läskigt och svårt. Att vara känslomässigt blottad inför den man älskar mest, den man valt att leva tillsammans med här och nu. Det finns då stunder man inte vet vart man ska ta vägen på grund av alla känslor. Det finns stunder man känner total hopplöshet.
Lika lätt som din käraste slår dig igenom sjunde himlen till tionde himlen och får dig att sväva på rosa moln i ett land i ingestans. Lika fort ska han kunna måla molnen svarta och låta dig falla genom molnen. Varför kärleken kan göra dig så glad och samtidigt såra dig som mest. Enda , enklaste och den mest lokgiska föklaring är att det är utav - kärlek. För att man bryr sig så mycket.
Hur brutal och elak kärleken kan vara mot en, kan man någonsin förså det? Då det svider om hjärtat, då tårarna bränner i halsen och tankarna skapar en bomb i magen. Man tror att hela världen ska falla samman.
När man av rädsla bygger upp en bild i huvudet, en tro och förtvivlan.
Men för varje gång det gör så där jätte ont, varje gång man tror att nu orkar man inte mera. När man ändå gör allt i sin makt, med all ork, tro, hopp och kärlek. När man bara vet att morgondagen kommer med solsken. När det ändå gör så ont, när man ser att den som sårar dig ändå älskar dig. När du genom alla missförstång, all besvikelse och ilska kan se den ömma kärleksfulla sidan lida på grund av vad som händer.
När man klarar alla hinder emot varann och allting annat. När man vet att man alltid kommer att göra allt, när man vet att man orkar och vill. När man ser att du i morgondagen fortfarande håller din kärleks hand. Då är det rätt. Man bara vet. Att all lycka,sorg, förtvivlan och oro är värt det. Det är värt att slita, gråta till och med tveka en stund. Om man bara vet. Att vad som komma skall fortfarande är det man vill.
Släpp då aldrig den människan. För jag tror på att den personen är den rätta. Det gäller inte att hitta den person du vet och tror att du kan leva tillsammans med och älska en livstid. Utan den personen du inte kan tänka dig att leva utan en hel livstid. Jag må vara naiv, trött och yrar av feber. Men jag kommer ikväll hålla så hårt vi denna tanke, denna tro jag har. Jag kommer lägga den i ett hemligt rum där jag kommer påminna mig själv om de fantatiska stunder jag har fått uppleva. Påminna mig själv om att vara så tacksam över att jag varja natt får somna brevid den jag valt att leva med, den jag älskar mest. Inte alla får det... Jag får, jag kan och vill. Jag ska somna glad inatt, lycklig, lättad och tacksam.
Lika lätt som din käraste slår dig igenom sjunde himlen till tionde himlen och får dig att sväva på rosa moln i ett land i ingestans. Lika fort ska han kunna måla molnen svarta och låta dig falla genom molnen. Varför kärleken kan göra dig så glad och samtidigt såra dig som mest. Enda , enklaste och den mest lokgiska föklaring är att det är utav - kärlek. För att man bryr sig så mycket.
Hur brutal och elak kärleken kan vara mot en, kan man någonsin förså det? Då det svider om hjärtat, då tårarna bränner i halsen och tankarna skapar en bomb i magen. Man tror att hela världen ska falla samman.
När man av rädsla bygger upp en bild i huvudet, en tro och förtvivlan.
Men för varje gång det gör så där jätte ont, varje gång man tror att nu orkar man inte mera. När man ändå gör allt i sin makt, med all ork, tro, hopp och kärlek. När man bara vet att morgondagen kommer med solsken. När det ändå gör så ont, när man ser att den som sårar dig ändå älskar dig. När du genom alla missförstång, all besvikelse och ilska kan se den ömma kärleksfulla sidan lida på grund av vad som händer.
När man klarar alla hinder emot varann och allting annat. När man vet att man alltid kommer att göra allt, när man vet att man orkar och vill. När man ser att du i morgondagen fortfarande håller din kärleks hand. Då är det rätt. Man bara vet. Att all lycka,sorg, förtvivlan och oro är värt det. Det är värt att slita, gråta till och med tveka en stund. Om man bara vet. Att vad som komma skall fortfarande är det man vill.
Släpp då aldrig den människan. För jag tror på att den personen är den rätta. Det gäller inte att hitta den person du vet och tror att du kan leva tillsammans med och älska en livstid. Utan den personen du inte kan tänka dig att leva utan en hel livstid. Jag må vara naiv, trött och yrar av feber. Men jag kommer ikväll hålla så hårt vi denna tanke, denna tro jag har. Jag kommer lägga den i ett hemligt rum där jag kommer påminna mig själv om de fantatiska stunder jag har fått uppleva. Påminna mig själv om att vara så tacksam över att jag varja natt får somna brevid den jag valt att leva med, den jag älskar mest. Inte alla får det... Jag får, jag kan och vill. Jag ska somna glad inatt, lycklig, lättad och tacksam.
2010-03-26 @ 22:57:59
