CooKie

Jag har en lång väg att gå. Ena dagen så känns det som om jag har besegrat världen och alla motgångar i livet har att komma med. Andra dagen faller min värld i bitar och jag förstår inte hur jag ska kunna möta morgondagen. Jag blir positivt överraskad, oftast.. över hur mycket mitt hjärta tål. Att jag kommit till den punkten i livet där jag faktist kan välja om jag ska lägga ner energi på att bry mig om något som inte gör mig eller någon annan gott. Jag har lärt  mig att se genom det som måste göras och det som egentligen händer. Jag blir besviken på mig själv och känner mig så fruktansvärt sviken och blottad. Jag kan inte förstå nu i efterhand att jag inte kunnat se detta innan, när jag väl såg det accepterade jag det alldeles för länge. Varför ifrågestatte jag inte detta? Varför trodde jag inte att jag förtjänade det som jag anser vara rätt? Varför tillät jag mig själv fastna i något där jag inte hör hemma?

Jag ser plötlsigt livet på ett helt annat sätt. Plötsligt är livet så fint i mina ögon. Hjärtat må värka.. Det må vara jobbiga dagar och ändå känner jag bara att världen är så vacker. Jag uppskattar mina vänner och min familj mer än jag någonsin gjort förut. Jag tar hand om mig själv, jag lyssnar på mig själv och gör det som jag vill och mår bra utav att göra. Jag lär mig förstå det jag inte kan förändra och det jag har förmåga att förändra. Jag lär mig att förlåta och gå vidare för min egen skull. Jag vet nu vad jag ska prioritera i livet, just idag.

Idag ska jag gå och kika på lägenhet med Diana. Jag kunde först inte alls tänka mig att bo tillsammans med någon. Men denna lägenheten har två våningar och två kök. Jag skulle ha jätte problem med att dela kyslskåp med någon, jag kan knappt ta ut något ur mammas kylskåp..

Idag skinder solen och det är jätte varmt och skönt ute.