CooKie

Jag minns en väg som en gång var så smal.
Inte alls främmande jag visste vart jag var.
I mig själv har jag tillåtit mig att falla djupt.
Jag är nu rädd för att inte kunna landa mjukt.
Jag vandrar vilsen längs denna ensammma strand.
Det finns spår av sorg i det hjärta som stod i brand.
Ett föflutet, ett minne gör oss till det vi blir och det vi är.
Jag ska lära mig själv, att jag ska bara vara precis här.
Att hitta ett lugn där jag kan tillåta mig själv att känna.
För att veta, vad jag ska minnas och vad jag måste lämna.

..