CooKie

Det känns som om någon har stoppat in en stavmixer i hjärtat. Jag kan inte skilja på glädja eller sorg. Saknad eller lättnad. Kroppen försöker krampaktigt hantera det främmande som numera är en del av mig. Jag håller mig ständigt sysselsatt för att hela tiden ha något att göra.  För att jag inte vill eller orkar ta tag i det. För att jag inte kan eller vet hur man gör nu. För att jag hade en plan som sprack. Min kristallkrona föll ner i golvet. Sprack till tusen små bitar. Jag skar mig vid försök i att laga, i försök om att sätta ihop det. Jag slutar plocka upp de vassa kristallbitarna. Jag ser på min röra, my big mess. Det blöder och gör ont, mitt i allt är det plötsligt så vackert. I mig egna röra, i min egna skapelse, i min egna sorg och smärta är det plötsligt vackert. Jag ser det ur ett helt annat perspektiv. Det gör så ont och ändå känner jag mig mer levande än någonsin förut. Jag njuter av denna smärtan. Som har sågat rätt igenom mig och mitt existerande. Här ifrån, utifrån min spruckna plan skapar jag min nya vardag. I varje steg jag tar ska jag minnas, så ska jag känna. Rummet blir ljudlöst och det finns inget annat än jag. Jag hör ljudet av mitt egna hjärta slå, jag känner varje andetag jag tar. Jag känner hur mina lungor fylls. Jag känner hur tårar tränger sig fram och talar för det som är osagt. Det som jag inte säger högt. För att de kanske inte finns på riktigt då det inte sägs i ord. Det talar till det jag inte förstår. Men det finns ett lugn, mitt i mitt egna lilla mörker som är fyllt av glädje lika mycket som sorg. Jag är lycklig, jag känner mig glad, jag har funnit en ro som värmer mig om natten. Jag har funnit en ro i mig själv. Jag är övertygad om att det kommer bli bra, jag vet det. I min vilsenhet känner jag ro.

Jag ska låta mig fångas av det som är påväg emot mig, planlös, ovetande om vad som kommer att hända. Jag ska tillåta mig att tappa kontrollen över behovet att veta vad som sker nu, vad som händer här näst. Njuta av det ögonblick som fångar mig. Det är ok att inte veta hur och när. Bara det finns ett här och nu.