CooKie

En befriande känsla fyller mitt hjärta idag. Som om jag burit på en tung sten och fick äntligen släppa den. Något ömt, som fina ord viskas i örat, värmer denna dag mig. En trygghet inte alls så främmande vilar över mina axlar. Ett förflutet ska inte tillåtas påverka nuet eller det som komma skall? Eller är föflutet det som egentilgen leder oss det som är påväg emot oss? Vi formas av de människor som påverkar oss i vardagen, vi öppnar oss och tillåter oss själva att känslomässigt blottas inför dömmande ögon. Tid är okontrollerbart, rum försvinner. Varför tillåta oss att gripas av de ögonlbick som inte är bra istället för att fånga det vackra är precis framför oss. Det handlar inte om - om och men, det handlar om precis här och nu. Där vi väljer att vara för att vi kan, vi vill. För att leva i stunden som är precis här, inte den som passerat, inte den som kommer. Det finns inte. I tiden har det försvunnit.

I tiden förblir det blott ett minne, i ett gömt hjärterum. Det finns ingenstans jag hellre vill vara, än där jag är just nu.