CooKie

...när hjärtesorg och hjärtat har läkt? Är det när man börjar få rutiner i livet som man tvingat sig själv att ha för att inte falla in i en mörk dal av för lite mat och sömn. Är det när man börjar acceptera sin ensamhet och nästan njuta av den tysnaden som fyller rummet. Är det när man inte längre kramaptikgt försöker greppa tag om någon eller något som ska bevisa för en själv att man fortfarande lever. Läker hjärtat någonsin eller lär man sig att leva med det? Kanske lär man sig att ignorera smärtan som långsamt blir vardagen man lever i? Hur ska man veta att man är redo, att låta hjärtat tala igen. När är man redo för att känna igen? För när ensamheten griper tag i hjärtat i sin kalla hand försvinner tid och rum. Min existens. När det gör ont att andas. Om man vaknar på morgonen och känner en ny dag gro, är det hopp som värmer en denna morgon. Eller har hjärtat börjat läka? Jag ska nu leta efter karlsons super klister.. för i väntan på något jag inte kan svaret på gör mig frustrerad och trött. Idag är som alla andra dagar, idag har jag än en gång tänkt alldels för mycket. Säg god dag till freaket som ältar hål i sig själv.

Någon säger- glöm dina bekymmer idag, imorgon kommer det ändå nya. Jag säger - Lev idag, imorgon kanske inte kommer. Läser meningarna igen, en i mina öron positiv andra negativ. Panik!