CooKie

Jag sitter på jobbet i en jobbig belysning och Madelenes Sverige filt slingrad runtom mig. Ett vagt mummel från agenterna bakom mig får mig att hålla andan. Jag gråter. Krokodil tårar, jätte stora, saltiga tårar. Jag kan inte hindra mig själv. Jag är lätt som en fjäder. Så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min kropp fylls av en längtan som kan flytta berg. Min semsteransökan har blivit godkänd. Jag ska alltså åka till England över jul för att överraska mina systrar. Det ska bli så underbart att se de. Jag har inte fått titta på dom, krama dom eller fått leka med de på två år. Det var många år sedan jag firade jul i England, tillsammans med min pappa, mina systrar och mina farföräldrar. Det känns som om det var länge sedan julen var här. Förra året hade vi en härlig jul tillsammans med Lindqvist familjen, Maria och Andreas. Men på Malta finns det inte mycket som ger en jul känsla när solen skiner som den gör.

Idag är jag så lycklig. Jag vill skapa en liten ö, där alla är ett. Där alla älskar alla, där det bara finns massor av kärlek och värme som väller över. Som värmer havet som omringar min vackra ö.