Jag släpper helt för att vinna allt.

Plötsligt! Tänker jag.. att nu känner jag såhär. Jag har alltid vait en berg-och dahlbana. Är vi inte alla det till och från ?  Ändå plötsligt var vi på. Jag får denna känslan som jag känner igen så väl. En känsla som jag tycker om , men ändå inte. Anledningen till att jag inte tycker om den känslan är för att jag inte vet vad jag ska göra av den. Jag tycker inte om att alla ser den. Jag blir så liten då och försvinner in i en värld där det spökar för mig. Men där jag känner mig hemma. Där jag på något sätt är trygg. Jag vet hur jag är, jag vet hur jag tänker. Jag tillåter mig själv och jag hindrar mig själv. Jag kan , jag vet och jag vill. Ändå vet jag ingeting. Ändå kan jag ingenting.  Känner jag mig som hemma för jag varit där en gång för många gånger. Om jag tiden skulle stanna här och nu. Vart skulle jag då gå, vart skulle jag välja att stå ? När jag blir vilsen går jag dit , till mitt spökhus. För att jag känner det bäst ? plötsligt. Blev jag rädd för att förlora allting och slutade. Plötsligt tvekade jag på alla inklusive mig själv. Vad ont det gör att inte kunna lite på någon att inte vet vad som händer imorgon ? Att ha alla spöken som visar vad det har varit. När det förflutna hugger efter en så att man tappar andan. Det gör ont , och det känns inte okey. Plötsligt .. Så kom jag på. Just nu. Jag tar ifrån mig min frihet, min lycka och min tro. Jag berövar mig själv på allting jag är och har. Jag själv och mina spöken.  Suttit nu och tänkt och undrat ifall jag faktist har blivit galen påriktigt denna gången.  Jag har spöken i hjärnan. Det finns något som inte är rätt. Jag har nu gråtit och skrattat åt mig själv. Jag har gått runt bordet några varv och kliat mig i huvudet. Jag är arg , besviken och lättad. Jag vet nu. Jag är säker på det. Och va konstigt det känns att bara ikväll hände det. Jag kom och tänka på gamla triss reklamer på tv. När något knasigt händer och så står det plötsligt händer det. Nu plötsligt hände det.  Nu kan jag äntligen gå, springa och flyga till och med. Jag kan igen. Jag måste bara börja ta små steg åt gången. Jag själv. Ensam men ändå inte. Tom för att börja om men ändå fylld av så mycket.

Jag kommer att älska honom som om det vore sista dagen, jag kommer att älska mest när han minst förtjänar det. Jag kommer att se , höra och leva när han inte orkar. Jag kommer att ge allt av mig själv och falla in för något som jag tror på. Jag släpper helt för att vinna allt. jag tror på den blick som gör mig varm. Jag litar på den hand som gör mig trygg.

Jag kommer att göra varje dag, till det jag vill. När det inte blir som jag vill , är det helt okey att det blev på något annat sätt. För jag tror på jag som ovetande vet inte vad dagarna har att komma med, jag måste ta emot dem gåvor vi får varje dag av naturen , tiden och människor runt om kring.

Jag ska lova att se på mig själv på ett annat sätt och leva ut i det jag vill göra och tror på. Även om jag ångrar mig nästa dag så trodde jag på det i gårdagen. Det är okey. Jag lovar att när jag inte tror , det jag inte tycker om. Det kommer jag att bättre på, att ändra på. Eller helt enkelt acceptera att det är en del av mig och om just den delen inte fanns skulle den jag tycker om kanske inte vara så bra som jag tycker att det  är.

jag lovar mig själv att våga. Jag lovar mig själv att vara modig, rädd och vilsen. Jag vågar låta mig själv släppa taget helt för att vinna. och ta över mitt egna liv. Här och nu idag. Det är faktist på tiden. vad jag väntat och känt mig redo, nu.

2009-12-26 @ 00:38:21

Kommentarer

Postat av: mamma

älskade fina du, hoppas ni har det bra, älskar dig, saknar dig jämt när du ej är hos mig, kram

2009-12-26 @ 11:42:01

Postat av: Anki

Hej mitt vackra tänkande barnbarn.

Saknar dig och väntar på att ni kommer hem.

Kram

Farmor

2009-12-27 @ 10:47:36

Postat av: SannaaCarola

Fin text Sandra. Känner igen mig så mycket i dina texter. För på ett sätt tänker du lika mycket som jag.



Det är okej att göra misstag, men det gäller att inte göra samma misstag gång på gång. Det är okej att ha en dålig dag. För då skulle vi inte njuta lika mycket av dom roliga dagarna vi har. Det är okej att må dåligt, men det handlar om att inte stanna allt för länge i den djupa svarta gropen.



Släpp dom hårda kraven på dig själv. Ha kvar och mål. Men inte för hårda krav eller för stora mål. Det gör dig bara svagare. Klappa dig själv på axeln när du gjort någon bra. Se den fina människan du är. Och fram för allt. Acceptera dig för den du är.



Du kan om du vill och tror på dig själv. The day you start believing in yourself, that's when your life begins!



Hoppas allt är bra med dig. Ibland vill jag tillbaka i tiden. Och känna vännskaps bandet igen!

2009-12-29 @ 11:58:18
URL: http://sannaacarola.blogg.se/

Postat av: SannaaCarola

Det kan ju hända. Men glöm inte att för mycket stress är inte bra för kropp och själ. Varva ner och ta hand om dig själv också :).



Ja läser din med ska du veta :D kram kram

2009-12-29 @ 20:25:36
URL: http://sannaacarola.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback